Som vanligt när jag är skolledig sätter jag mig med frukosten i soffan, kollar lite på morgontv samtidigt som jag startar upp datorn för att se vad som hänt i världen, både ”den riktiga och bloggvärlden”. Idag länkade jag mig vidare och hamnade hos vimmelmamma som många följer. Det är en kvinna som drabbats av cancer som bloggar om sin familj, livet och tankar och fasor kring sjukdomen. Jag har blivit rekommenderad att läsa hennes blogg sen tidigare för att det är så bra och gripande som hon skriver. Men jag klara inte riktigt av det. Jag tror att det ligger helt för nära mig, jag kan känna med henne på ett sätt som andra friska lyckligtvis inte kan. Jag klarar helt enkelt inte av att läsa det. För trots att det ständigt är där och att jag tänker på det dagligen vill jag inte hela tiden bli påmind. Ibland är det ju skönt att bara vara. Och just nu vill jag bara vara Sara.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar