Tack och hej!

Jag tror bestämt att jag tackar för mig och lägger ner bloggen, för just nu i alla fall. Känns mest som ett krav och trång att skriva och så vill inte jag ha det. Kanske återkommer jag här eller med en ny blogg. Vi får se! Tack och hej!

Fiskelycka

Ett nöje som inte kräver allt för stor ansträngning är fiske. Björn och Emma hade varit och handlat fiskespö häromdagen och självklart var vi tvungna att testa fiskelyckan i Saxån. Masken var uppgrävd och vi laddade för storfiske.

Det blev ingen fisk med däremot en härlig stund med fint väder sittandes i en brassestol. Det är inte helt fel det! På fb hade jag skrivit att jag testat fiskelyckan och en av kommentarerna var bland annat att ”fisk är bara en bonus när man fiskar”. Visst är det så man får se det?!

En kropp som gelé

Nu har jag varit hemma från sjukan i några dagar och känner mig inte helt på topp. Den första dagen tyckte jag att jag var ganska okej, jag kunde vara med ute och göra saker samt att jag kunde behålla maten. Men nu är jag dödligt trött och kan sova i princip hur mycket som helst. Denna behandlingsomgång har jag inte sluppit illamående utan är en flitig besökare på toaletten. Maten hinner ner och vända innan det är dags att ta sig ut igen. Igår skulle vi haft Ronny och Helena på grillning med det var bara till att avboka. Tråkigt men det känns som det bara är att gilla läget och försöka ta det lugnt.

En ny erfarenhet från sjukan

Nu är jag en erfarenhet rikare. I samma sal som jag ligger en kvinna som snarkar och hon snarkar både högt och mycket, dygnet runt! Jag vill inte säga till henne stup i kvarten eller knuffa till henne varje gång så första kvällen när jag skulle lägga mig frågade jag personalen om de möjligtvis hade ett par öronproppar. Jo visst hade de det och jag ljuger inte om jag säger att jag har använt öronpropparna väldigt flitigt dessa dagar.

Imorgon ska jag äntligen få åka hem och jag längtar efter att få hantera snarkningar som kommer från Björn precis innan han somnar. Då sräcker jag gärna ut handen och puffa till honom lite lätt! Längtar.

Tänk att kunna sova så här gott i alla lägen. Kortet är från vår resa till Thailand förra året. Bilden är tagen INNAN planet lyft från Kastrup!

Tisdagens tankar....

I natt har jag knappt sovit någonting! Det har inte varit att jag mått dåligt eller något sådant utan jag var helt enkelt inte trött. Jag kom igång med droppet tidigt idag, vilket är väldigt skönt eftersom jag är ”ledigt” från slangar på kvällen när Björn kommer hit. Dagen har varit helt ok. Jag har sovit en del och fått ett spontanbesök av Yvonne och det var så klart mycket trevligt. Förresten fick jag ett oväntat och tråkigt besked från läkaren. Tydligen har jag fem tumörer istället för fyra, som jag har fått besked på hela tiden. Läkaren förstod min oro men såg egentligen inget större problem men en liten extra tumör. Hon menade att cellgifterna behandlar den också. Jag vet inte om jag ska skratta eller gråta.

Just nu sitter jag och väntar på Björn. Mamma och Gunnar kommer hem från en veckas semester på Sicilien idag och vi hade tänkt åka dit och hälsa på en stund. Kanske åker vi inom affären och handlar mat, jag är så väldigt sugen på rostad macka med smörstekta kantareller. Sen lite jordgubbar och kaffegrädde till efterrätt. Mums mums!

Behandling nr 2

Igår hade jag en mörk dag. Jag började med rond 2 av behandlingen och kände mig bara uppgiven och ledsen. Tankarna handlade om att det inte är ok att man som 37 år ska dra runt på en droppvagn (eller vad det heter!), vara övervakad vad man dricker och att man bara får kissa på bäcken. Man ska inte ha det så här! Istället ska jag vara uppe och jobba för fullt eller resa och uppleva världen. Jag saknade verkligen känslan av att resa igår och längtade bort från denna kal och trist sjukhussal. Som tur var kom Björn och hälsade på mig på kvällen. Då kändes allt mycket bättre. I lördags skulle jag, Björn och Emma åkt till USA men det fick vi ju tyvärr ställa in. Tråkigt! Den enda trösten jag ser med är att det inte är speciellt varm i LA just nu, bara 15 grader. En liten tröst på min nattsvart dag.

Hemma igen!

Nu är jag hemkommen efter min första cellgiftskur på sjukan. Jag känner mig överkörd men märker samtidigt att jag är bättre idag jämfört mot igår. Hoppas innerligt att det kommer hålla i sig och att det inte är måndag-onsdag-fredagssprutan som gör det. Men men, vi får se. Ikväll är det i alla fall första gången som jag ska ge mig sprutan själv.

Detta längtar jag efter.

Jag har en plan

Nu gäller det att fokusera så gått det går. Jag var på läkarbesök häromdagen och fick reda på att jag kommer att påbörja behandling på måndag. Det blir cellgifter i tre dagar på infektionen 86. Dosen som jag ska få är väldigt stark och för att skydda njurarna kommer jag att få ”vattendropp” under resterande del av dygnet. Detta innebär att jag måste stanna kvar i fyra till fem dagar! (jag som hatar att sova på sjukhus). Sen gäller sprutor tre dagar i veckan under resten av månaden, som jag själv ska ge mig (Jag vet en som kommer att svimma dessa kvällar!) Efter detta är det tänkt att jag ska upprepa behandlingen ytterligare en gång. Och sen ska de vara borta, hade jag tänkt!

Känns bra att komma igång men självklart är jag väldigt rädd och ledsen. Det kommer att bli tuffa månader framöver.

Håll tummarna

Idag ska jag in till onkologen på läkarbesök för att sätta upp en behandlingsplan. Håll tummarna för att det går bra för mig. Känner mig inte särskilt nervös utan vill mest veta hur det ligger till. Underlättar ju min planering då. Jag som har så mycket skoj att göra i sommar. Har inte riktigt tid med detta nu, samtidigt som jag vet att jag till 110% måste fokusera på det nu. Men som sagt, håll tummarna!

Snart en golfproffs

Det har inte bara varit tråkigt under den här månaden. Jag har hittat på mycket skoj också. Bland annat har jag gått en golfkurs för nybörjare. Genom kursen, som jag fick i helgpresent av Björn ska jag kunna slå en viss sträcka, och rakt ska det vara! Jag ska kunna putta, slå upp bollen ur en bunker och förstå när jag ska använda alla olika klubbor mm. Sen har jag också pluggat in golfvett och en massa regler man ska kunna på banan. Kursen är avslutad men jag ska inte ha mitt spelprov förrän om två veckor. Då blir det upp till bevis. Under tiden tränar jag flitigt.

Det är jag som står där långt bort och ska slå