Fiskelycka

Ett nöje som inte kräver allt för stor ansträngning är fiske. Björn och Emma hade varit och handlat fiskespö häromdagen och självklart var vi tvungna att testa fiskelyckan i Saxån. Masken var uppgrävd och vi laddade för storfiske.

Det blev ingen fisk med däremot en härlig stund med fint väder sittandes i en brassestol. Det är inte helt fel det! På fb hade jag skrivit att jag testat fiskelyckan och en av kommentarerna var bland annat att ”fisk är bara en bonus när man fiskar”. Visst är det så man får se det?!

En kropp som gelé

Nu har jag varit hemma från sjukan i några dagar och känner mig inte helt på topp. Den första dagen tyckte jag att jag var ganska okej, jag kunde vara med ute och göra saker samt att jag kunde behålla maten. Men nu är jag dödligt trött och kan sova i princip hur mycket som helst. Denna behandlingsomgång har jag inte sluppit illamående utan är en flitig besökare på toaletten. Maten hinner ner och vända innan det är dags att ta sig ut igen. Igår skulle vi haft Ronny och Helena på grillning med det var bara till att avboka. Tråkigt men det känns som det bara är att gilla läget och försöka ta det lugnt.

En ny erfarenhet från sjukan

Nu är jag en erfarenhet rikare. I samma sal som jag ligger en kvinna som snarkar och hon snarkar både högt och mycket, dygnet runt! Jag vill inte säga till henne stup i kvarten eller knuffa till henne varje gång så första kvällen när jag skulle lägga mig frågade jag personalen om de möjligtvis hade ett par öronproppar. Jo visst hade de det och jag ljuger inte om jag säger att jag har använt öronpropparna väldigt flitigt dessa dagar.

Imorgon ska jag äntligen få åka hem och jag längtar efter att få hantera snarkningar som kommer från Björn precis innan han somnar. Då sräcker jag gärna ut handen och puffa till honom lite lätt! Längtar.

Tänk att kunna sova så här gott i alla lägen. Kortet är från vår resa till Thailand förra året. Bilden är tagen INNAN planet lyft från Kastrup!

Tisdagens tankar....

I natt har jag knappt sovit någonting! Det har inte varit att jag mått dåligt eller något sådant utan jag var helt enkelt inte trött. Jag kom igång med droppet tidigt idag, vilket är väldigt skönt eftersom jag är ”ledigt” från slangar på kvällen när Björn kommer hit. Dagen har varit helt ok. Jag har sovit en del och fått ett spontanbesök av Yvonne och det var så klart mycket trevligt. Förresten fick jag ett oväntat och tråkigt besked från läkaren. Tydligen har jag fem tumörer istället för fyra, som jag har fått besked på hela tiden. Läkaren förstod min oro men såg egentligen inget större problem men en liten extra tumör. Hon menade att cellgifterna behandlar den också. Jag vet inte om jag ska skratta eller gråta.

Just nu sitter jag och väntar på Björn. Mamma och Gunnar kommer hem från en veckas semester på Sicilien idag och vi hade tänkt åka dit och hälsa på en stund. Kanske åker vi inom affären och handlar mat, jag är så väldigt sugen på rostad macka med smörstekta kantareller. Sen lite jordgubbar och kaffegrädde till efterrätt. Mums mums!

Behandling nr 2

Igår hade jag en mörk dag. Jag började med rond 2 av behandlingen och kände mig bara uppgiven och ledsen. Tankarna handlade om att det inte är ok att man som 37 år ska dra runt på en droppvagn (eller vad det heter!), vara övervakad vad man dricker och att man bara får kissa på bäcken. Man ska inte ha det så här! Istället ska jag vara uppe och jobba för fullt eller resa och uppleva världen. Jag saknade verkligen känslan av att resa igår och längtade bort från denna kal och trist sjukhussal. Som tur var kom Björn och hälsade på mig på kvällen. Då kändes allt mycket bättre. I lördags skulle jag, Björn och Emma åkt till USA men det fick vi ju tyvärr ställa in. Tråkigt! Den enda trösten jag ser med är att det inte är speciellt varm i LA just nu, bara 15 grader. En liten tröst på min nattsvart dag.