Hemma igen!

Nu är jag hemkommen efter min första cellgiftskur på sjukan. Jag känner mig överkörd men märker samtidigt att jag är bättre idag jämfört mot igår. Hoppas innerligt att det kommer hålla i sig och att det inte är måndag-onsdag-fredagssprutan som gör det. Men men, vi får se. Ikväll är det i alla fall första gången som jag ska ge mig sprutan själv.

Detta längtar jag efter.

Jag har en plan

Nu gäller det att fokusera så gått det går. Jag var på läkarbesök häromdagen och fick reda på att jag kommer att påbörja behandling på måndag. Det blir cellgifter i tre dagar på infektionen 86. Dosen som jag ska få är väldigt stark och för att skydda njurarna kommer jag att få ”vattendropp” under resterande del av dygnet. Detta innebär att jag måste stanna kvar i fyra till fem dagar! (jag som hatar att sova på sjukhus). Sen gäller sprutor tre dagar i veckan under resten av månaden, som jag själv ska ge mig (Jag vet en som kommer att svimma dessa kvällar!) Efter detta är det tänkt att jag ska upprepa behandlingen ytterligare en gång. Och sen ska de vara borta, hade jag tänkt!

Känns bra att komma igång men självklart är jag väldigt rädd och ledsen. Det kommer att bli tuffa månader framöver.

Håll tummarna

Idag ska jag in till onkologen på läkarbesök för att sätta upp en behandlingsplan. Håll tummarna för att det går bra för mig. Känner mig inte särskilt nervös utan vill mest veta hur det ligger till. Underlättar ju min planering då. Jag som har så mycket skoj att göra i sommar. Har inte riktigt tid med detta nu, samtidigt som jag vet att jag till 110% måste fokusera på det nu. Men som sagt, håll tummarna!