Visste du att förstörelse och återställande av stadsparken kosta närmre en halv miljon? Så släng dina flaskor och burkar efter dig, rulla dig inte i rabatterna, ät inte upp blommorna och våldför dig inte på träd, människor och allmän inredning i vårt härliga Lund. Men snälla sitt gärna på gräset i parken med dina vänner, dela en vinare, spela kubb och käka något gott.
Nu har jag fått ett jobberbjudande till...... Och jag tog det. Åh så härligt. Nu kan jag pusta ut och bara njuta av allt underbart runt omkring mig.
Nä, nu börjar det bli bråttom för mig. Jag ska till fullmäktige i kväll och tänkte gå inom och handla en STOR påse godis. Så klart måste jag ju fira lite...............
Mitt liv just nu går lite upp och ner. Jag har ju haft lite strulit med att hitta en sommarjobb som har med min utbildning att göra. Jag trodde inte riktigt att det skulle vara så svårt. Så i förra veckan när jag fick jättepanik och stress och började jag ringa runt till en massa olika hvb-hem och dylikt. Det resultetade i att jag har pratat med en massa som redan gjort sin sommarplanering (så klart!), en del som är intresserade, jag har mailat cv och känt både hopp och förtvivlan. Men idag ringde en kvinna som driver en verksamhet för utsatta barn, hon talade om att hon var mycket intresserad och ville erbjuda mig jobb från mitten av juni till mitten av augusti. Låter kanon! Vi bestämde att vi skulle träffas och sen får vi se. Men det låter helt klart lovande. Hade ju varit så himla skönt om det kunde lösa sig, plus att det är inom en verksamhet som jag har användning för sen.
Som vanligt när jag är skolledig sätter jag mig med frukosten i soffan, kollar lite på morgontv samtidigt som jag startar upp datorn för att se vad som hänt i världen, både ”den riktiga och bloggvärlden”. Idag länkade jag mig vidare och hamnade hos vimmelmamma som många följer. Det är en kvinna som drabbats av cancer som bloggar om sin familj, livet och tankar och fasor kring sjukdomen. Jag har blivit rekommenderad att läsa hennes blogg sen tidigare för att det är så bra och gripande som hon skriver. Men jag klara inte riktigt av det. Jag tror att det ligger helt för nära mig, jag kan känna med henne på ett sätt som andra friska lyckligtvis inte kan. Jag klarar helt enkelt inte av att läsa det. För trots att det ständigt är där och att jag tänker på det dagligen vill jag inte hela tiden bli påmind. Ibland är det ju skönt att bara vara. Och just nu vill jag bara vara Sara.
Då var det dax att ta tag i livet efter lite ledighet i påsk. Men inte blir det som tänkt. Mina planer idag var att plugga, plocka undan hemma, träna på Gerda och sen på soc.nämnd i kväll. 
