Behandling nr 2

Igår hade jag en mörk dag. Jag började med rond 2 av behandlingen och kände mig bara uppgiven och ledsen. Tankarna handlade om att det inte är ok att man som 37 år ska dra runt på en droppvagn (eller vad det heter!), vara övervakad vad man dricker och att man bara får kissa på bäcken. Man ska inte ha det så här! Istället ska jag vara uppe och jobba för fullt eller resa och uppleva världen. Jag saknade verkligen känslan av att resa igår och längtade bort från denna kal och trist sjukhussal. Som tur var kom Björn och hälsade på mig på kvällen. Då kändes allt mycket bättre. I lördags skulle jag, Björn och Emma åkt till USA men det fick vi ju tyvärr ställa in. Tråkigt! Den enda trösten jag ser med är att det inte är speciellt varm i LA just nu, bara 15 grader. En liten tröst på min nattsvart dag.